Humör

Ja. Det här mitt humör. Det svänger. Det svänger fort.

 

Igår kväll gick mitt humör åt skogen. Vet inte varför. Vet typ aldrig varför. Det bara händer. Fram till lunch idag var jag fett arg och tjurig och ville inte vara kvar. Just nu känner  jag mig neutral. Varken glad eller ledsen, eller arg.

 

Livet.

 

Jag känner mig ensam. Kan det vara det? Även det här med att jag typ inte har någon fritid. Det är inte det att jag jobbar för mycket. Det är bara det att jag gör ingenting när jag är ledig. Jag är bara hemma. Oftast framför datorn/tvn. Inte så roligt liv. Men jag är för feg för att göra något åt det. Det är det som är problemet. Hur skaffar man sig mod? Mod att bara göra något spontant. Tänker mest på stora saker som köpa lägenhet, byta jobb, eller bara dra. Dra från Stockholm. Typ bara dra utomlands i ett år. Se världen. Jag vill hitta någon att göra allt det med. Är på tok för feg för att göra det själv.

 

Man kan alltid testa. Men det är mycket som skulle stå på spel. Byter jag jobb kanske jag inte trivs. Flyttar jag om kanske jag inte trivs. Det handlar nog mest om bekvämlighet. Jag är i så himla stort behov av att vara bekväm. Det är förmodligen det som sätter stopp. Bekvämligheten. Rutiner. Jag älskar att resa. Men efter två veckor borta tillsammans med någon annan, som man varit med 24/7, blir det jobbigt. Då längtar jag efter ensamheten. Hemma. Är det för att människan/människorna jag åker med inte är en match made in heaven? Who know's? Eller kommer jag alltid vara själv? Samtidigt när jag väl kommit hem och varit hemma ett dygn (efter en resa eller dylikt) kommer tomheten. Tystnaden. Ensamheten. Då mår jag som sämst. Då saknar jag att ha någon där 24/7.

 

Livet är svårt. Livet är tufft.

 

Jag är väl medveten om att jag bara babblar på om mina problem och hur ensam jag är. Jag är inte ensam om att vara ensam, det vet jag. Finns folk som har det mycket värre. Men! Jag skriver för att skriva av mig. This is for me.

 

/Daniel