Den eviga väntan

Jag blir emellanåt stressad över situationen jag befinner mig i. Jag har sagt upp mitt jobb och min lägenhet.

 

Jag har med andra ord ingenstans att bo för tillfället och inget jobb. Det är en väldigt ovan situation som jag inte är van vid. Vilket gör mig stressad. Är lite av ett kontrollfreak. Och spontanitet är inte min grej. Struktur och planering that's my kind of cup.

 

Jag vet att jag tjatar och tar upp det hela tiden, men det är just detta mitt liv kretsar kring just nu.

 

Men jag har kommit fram till att jag inte kan göra så mycket i nuläget. Jag kan bara vänta. Vänta på det där jäkla antagningsbeskedet som jag inte förstår varför det måste komma så sent. Vi är inte alla nyexaminerade studenter som lever loppan just nu som söker utbildningar... Jag har liksom en månad på mig att had häitta någonstans att bo efter att antagningsbeskedet kommit...

 

Nog om det.

 

Ja. Vad händer annars i mitt liv? Inte ett skit! Som vanligt de senaste åren. Idag har jag suttit på balkongen hela dagen. Tänkte att jag skulle ta en shoppingtur till Outleten. Jag gick dit. Kände hur svetten började rinna på ryggen och kände bara att detta går inte. Med rädslan av att svettfläckar syntes på ryggen traskade jag raskt hemåt. Det var på tok för varmt för att gå i butiker! Usch! Värme! Jag bor i Sverige av en anledning brukar jag säga - kylan! Många gnäller, men jag älskar Sverige och vårat klimat. Skulle inte orka ha 30 grader plus varje dag året om...

 

Igår, lördag, var jag och firade min pappas sambo Lena som fyllt år i veckan. Fint väder, så vi satt ute på gården. Mysigt, men en aning varmt om du frågar mig. 

 

Jag är pessimist och negativ till det mesta. Bara att inse.

 

Over and out!