Things

Jag tänker daligen på hur mitt liv kommer att se ut framöver. Många förändringar kommer det nog förhoppningsvis att bli. Om jag nu inte fuckar ur och skiter i allt. NEJ! Nu ska jag inte ge upp detta. Jag måste bort. Jag måste må bra igen.

 

Mitt jobb. Året var 2008. Jag var 18 år. Idag är jag 26 (tänker att jag är 27 redan, då jag fyller det i oktober). 9 år senare och jag är kvar på samma ställe. Eller ja, inte riktigt samma ställe, och inte heller samma befattning. Men ändå! Samma sketna företag. Jesus! 9 år! Har tänkt 8 i mitt huvud, men i sommar blir det ju 9 jädra år!

 

Nu får det vara nog! Jag orkar inte mer. Orkar inte med mitt jobb. Jag tycker inte det är roligt någonstans längre. Visst det är roligt att träffa vissa medarbetare aka vänner. Det är samtidigt svårt att hålla uppe en fasad om att jag är glad och gillar det. Min chef vet om det nu iaf. Jag tycker inte det är roligt. Men jag FÅR inte låta det påverka andra. Det är svårt. Jag lider. Helgerna är värst. För då är varken min fantastiska chef eller ställis med mig... Det är tufft. Har jag stått ut i 9 fucking år borde jag stå ut i ett par månader till. Till sommaren är över... Den som alltid är så kort.

 

Mitt hjärta skulle kunna säga upp mig imorgon. Min hjärna hänger inte riktigt med där. Orkar inte riktigt tänka. Jag funderar ärligt talat på att säga upp mig innan sommaren och dra utomlands någonstans, sen komma tillbaka och bosätta mig i Skåne och börja plugga. Den enda frågan är om jag vågar? Allt går ju, bara man vill... Sen allt annat, med boende och skit. Hur ska jag lösa det om jag är utomlands. Får kanske lägga upp en smärre plan för allt. Både en plan A och B.

 

Behövde bara få ut lite sånt drit från min skalle. Har inte sådär överdrivet många människor i mitt liv jag kan prata med, därför är det ganska skönt att bara skriva av sig ibland.